Ur orden Rhetorike techne, talkonst eller talteknik, gör vi den språkliga förkortningen retorik.
Just retoriken och förmågan att kunna argumentera och tala väl blev så småningom en viktig egenskap i antikens Aten. För att kunna nå framgång i det offentliga livet och för att göra karriär var det viktigt att man kunde föra sin talan.
Under 400-talet f.kr. börjar en sorts kringvandrande vishetslärare, sofisterna, att mot betalning lära ut bland annat talekonsten. Förutom talekonsten ingick även sådant som minnesteknik, politiskt kunnande, allmänbildning och sätt att föra sig. Målet var att eleven skulle bli en respekterad medborgare.
Sofisterna var inte av uppfattningen att det gick att nå en absolut kunskap. Däremot trodde de att det mesta gick att lära ut. Detta gällde exempelvis talekonsten vilken ansågs vara uppbyggd kring specifika regler och en viss teknik.
Simultant med uppfattningen om att det mesta gick att lära ut fanns också uppfattningen att bildning, förande och omdömesförmåga var förmågor som fanns medfödda. Ofta används ordet dygd för att peka på det som är den “naturliga” ordningen. Detta gällde inte bara inom retoriken: Exempelvis kan en oerhört skicklig skomakare ses som dygdig. Han är då så pass duktig att det är på något sätt är hans kall att vara skomakare. Han bör då inte ägna sin tid åt någon annan sysselsättning för då befinner han sig på fel plats. Liknande var det med de ting sofisterna undervisade: Många ansåg att det var felaktigt att lära ut till personer som inte hade dessa dygder.
Utöver detta var många sofister metoiker. Med det menar att de inte var födda i Aten eller så var de söner eller sonsöner till sådana som ej var födda i Aten. Därför var de inte fria medborgare och kunde då inte heller deltaga i de demokratiska församlingarna. Möjligen påverkade även detta synen på sofisterna.
En intressant aspekt är att sofisterna ofta höll en agnostisk livsåskådning och menade att man omöjligt kunde veta om det fanns några gudar eller inte. De såg människan som en naturens skapelse. Därefter är i sin tur samhället en skapelse av människan.
I sina tankar utgick sofisterna vanligtvis från två världar: fysis och nomos. Där är fysis naturens värld och nomos de strukturer människan skapat.
En sofistisk argumentation med utgångspunkt från dessa två kunde exempelvis vara att det är fel med slaveri, då slaveriet är någonting som människan har skapat och egentligen är emot naturens ordning. Men utifrån fysis kan man även argumentera för slaveri: “naturen visar att den starke har rätt”.
Olika sofister erhöll givetvis olika uppfattningar men de verkar ändå generellt utgått från nomos och fysis.
Protagoras, en av de mest berömda sofisterna, menade att dygden är någonting som verkligen kan läras ut. Han menade att känslan för rättvisa och moral är inte medfödd. Istället var det viktigt att varje generation lärde sig dygden och känslan för rättvisa. Annars skulle den kunna gå förlorad.